Kronvilt i Kolmården

Hjort KolmårdenIbland glömmer man lätt bort vilken fantastisk resurs våra jaktmarker faktiskt är! Jag har förmånen att jaga på oerhört inspirerande marker där viltstammarna är i balans och ses som den resurs den är. På mina egna marker är kronviltet det dominerande viltslaget följt av vildsvin och älg. Jag jagar på 2200 hektar marker mitt i Kolmården och dessutom på ca 1000 hektar utanför Björkvik.

Resurs och Jaktbart Vilt

Kronviltet är mitt favoritvilt de flesta kategorier! Det är svårjagat, skyggt och vackert. Inget kan mäta sig med synen av en kapital kronhjort som går undan i skogskanten under en jakt. Kronviltet har alltid fascinerat jägare och naturmänniskor under alla tider och varit ett viktigt resurs för människan genom tiderna. Dess sinnen är svåröverträffade. Hörseln är mycket god, liksom luktsinnet. Öronen kan vridas oberoende av varandra i olika riktningar och kronviltet kan snabbt avgöra riktningen till ljudkällan. Kronvilt har en välutvecklad syn och ser bra i mörker. Synen är betydligt bättre än hos t.ex. älgen, och kronvilt är oerhört duktiga på att upptäcka även små rörelser och siluetter.

Kronhjorten är en av våra inhemska klövviltarter och anses tillhöra den ursprungliga svenska faunan med rätt att etablera sig i livsrummet. Arten har tidvis varit hårt tillbakapressad och av den ursprungliga svenska kronhjorten fanns så sent som i mitten av 1900-talet endast en liten rest i Skåne. I gränstrakten mellan Östergötland och Södermanland gjordes återinplantering av kronhjort 1963 då Holmens Bruk frisläppte, under kontrollerade former av jaktlegendaren Karl Henry Lundin, tolv djur. Stammen har utvecklats väl.

Barkskalning

Red deer - Kronhjort (Cervus elaphus), September 2008Genom att skala bark kan kronviltet orsaka allvarliga skogsskador. Studier av A. Jarnemo (2011) har undersökt omfattning av barkskalning på gran i tre områden i södra Skåne samt i två områden i Kolmården och ett område i östra Sörmland. I de tre skånska områdena var 83-92 % av de inventerade stammarna skadade. I Kolmårdens homogena skogslandskap hade 2 respektive 8 % av stammarna blivit barkskalade medan blandlandskapet i östra Sörmland hade en skadenivå på 46 %. Studien kunde inte påvisa något samband mellan populationstäthet av kronvilt och omfattning av barkskalning. Risken för barkskalning ökade med ökande andel jordbruksmark. Risken ökade också med minskande tillgång på alternativ föda i skogen. Barkskalade träd hade signifikant färre kvistar, klenare diameter och tunnare bark jämfört med granar som inte skalats.

En förklaring till att barkskalning är sällsynt i Kolmården är att här finns en god tillgång på föda i skogen i form av t.ex. blåbärsris, lingonris, ljung och lav. I liknande områden behöver det således inte uppstå skador vid en etablering av kronvilt. Här kan kronvilt utgöra ett värdefullt tillskott i faunan.

Födotillgång, Konkurrens och Betesskador

Idag diskuteras problemområdet viltstammar i balans, födotillgång och skogsskador i väldigt stor utsträckning i vårt område. Det är framförallt färsk toppskottsbetning man studerar i inventeringar. På Holmens marker visar medelvärdet 2012 på 27 % (32%, 2011). Det är inte en helt enkelt situation, å ena sidan finner man hos länsstyrelsen följande  ”Holmen Skogs undersökning av innehållet i 50 hjortmagar tyder på att kronhjorten inte kan lastas för de  betesskador som sker i tallungskogarna i Kolmården”. 

Toppskottsbetning görs alltså av i största del älg. Men hur påverkar överlappningen eller konkurrensen mellan våra olika klövviltarter? Alltså mellan kronvilt och älg. Betar hjortarna ned ”älgens” föda så att denna måste beta färska toppskott? Eller är det helt enkelt så att älgstammen är för stor i förhållande till Kolmårdens relativt magra skogar? Kronhjorten är en markbetare och en ”överlevare” som äter vad som bjuds. Så det är ingen enkel situation eller lösning på problemet. Eller är det egentligen det?

RotwildBoxholms skogar har genomfört en objektiv inventering av toppskottsbetning som visar att 47 % av tallens huvudstammar är utsatt för skador. Detta anser Boxholms skogar vara oacceptabelt och väljer att försöka halvera älgstammen för att uppnå balans. Nu har Boxholms skogar inga större stammar av kron och vad gäller kronvilt och älg har man hittills sett att födoöverlappet mellan arterna är litet, vilket skulle peka på en relativt liten risk för födokonkurrens. Samtidigt kan man dock inte utesluta att det under vissa förutsättningar, kanske under vissa perioder på året, kan uppstå konkurrens i kolmårdens skogar. Detta är naturligtvis också något som påverkas av populationstätheterna hos de båda arterna. Men det verkar vara svårsålt för mig. Nä, problemet är nog vad det alltid varit och är; älgen och det moderna skogsbrukets påverkan på den biologiska mångfalden och därmed födotillgång…

Mer följer med säkerhet….

Länkar

  1. Mål för skötseln av kronhjortstammen i Östergötland
  2. Barkskalning av Kronhjort, A. Jarnemo (2011)
  3. Svenska Jägareförbundets Artpresentation
  4. Skogsstyrelsen om Viltskador

Speak Your Mind

*