Eftersök – Det Absolut Viktigaste!!!

HundamTeller_FriessAtt inte utsätta viltet för onödigt lidande är det absolut viktigaste i jaktutövningen och viltvården. Det är dock en mycket komplex helhet som ställer stora och höga krav på oss som jägare och naturmänniskor. Eftersöksområdet är givetvis centralt! Jägarens kunskap om jaktskottet och dess verkan, viltets beteende, träning av och framtagandet av eftersökshundar etc. Men också jaktplanering, jaktupplägg för viltart och/eller jaktmetod, jägarens förberedelse, jakthundklubbarnas (SKK:s) krav på avelsindivider etc. är också av största vikt. Jag kommer skriva mycket om detta i bloggen framöver. Men jag börjar med en episod från en jakt i år som belyser att allt inte handlar om klassiskt spårarbete utan att viltskarpa och modiga hundarna istället kan vara räddningen!

Det var under en jakt på vildsvin och kron i vilttäta marker i Sörmland som händelsen utspelade sig. Det började med att Ville hittade och sprängde en grupp grisar i en större vass. Efter drevet på en ensam större svart gris försvunnit ut genom vassen och ut mot passlinjen på andra sidan sjön släppte jag Kora som omgående gick iväg med ytterligare en gris. Efter ca 40 min kom Kora tillbaka och försvann i vassen igen. Några hundra meter ifrån mig hittade hon nästa gris, men denna ville inte flytta sig… Vassen var för tät för en hund att undkomma i och jag hörde hur grisen upprepade gånger vann över hunden genom rullningar och bett. Till sist tystnade kampen och efter några minuter kom en mörbultad och lite låg hund tillbaka. Strax anade jag ytterligare en gris som stod närmre och som var mer flyktbenägen. Kora övervann nederlaget och tog snabbt an även denna gris och drevet försvann ur hörhåll över några kullar.

Hundgeschlagen_FriessRätt nöjd husse hör över radion hur skytten 600 meter nedanför mig har skjutit på en stor svart gris som kom bakifrån sjön med en röd wachtelhund några minuter efter. Ville har alltså vänt en gris in i såten… Skytten går ner från passet då han sitter helt isolerad och gör skottplatsundersökning. Bom! Varken snitthår eller blod i snön… När jag tar pass i vasskanten kommer Kora tillbaka och jag sätter henne bredvid mig. Grisen kommer 30 meter ifrån mig utan att halta eller visa några tecken på skada, jag håller inne med skottet då läget var uselt. Kora går inte att kontrollera utan sätter efter grisen och det blir snabbt konfrontation i vassen, rejält. Jag ser då rikligt med blod i löpan och inser att grisen är träffad. Efter 200 meters kamp får Kora stopp på gris i en skogskant och jag försöker ta mig dit så fort jag kan. Ville ansluter efter ytterligare några minuter och grisen är definitivt fast på platsen.

SauAttackiert_FriessJag kommer in på 10 meter, grisen fokuserar bara på mig med Kora hängande i nacke/öra och Ville i bakdelen. Utfallet kommer och jag parerar men får inte iväg något skott då hundarna är i vägen. Precis när grisen når vasskanten ges det läge och jag får iväg två snabba skott. 20 meter in i vassen en minut senare klappar jag om mina hundar känner en oerhörd tillfredsställelse att ha avslutat lidandet för grisen och att få äga och föra sådana hundar! Det är i dessa stunder man verkligen lever som jägare… Då är man ett med hundarna och respekten för viltet och naturen känns i varje nervtråd!

Episoden visar på många aspekter på eftersöket. Vilka krav jakten ställer på hundarna, hur lätt det är att missta sig och hur svårt det är att avgöra om viltet är skadat (även på snö!). Jag har flera exempel på ”bommar” som visat sig vara skadeskjutningar. Därför har jag som regel att alltid göra kontrollsök vid påskjutningar. Det borde banne mig vara praxis att göra kontrollsök vid varje avlossat skott mot vilt hur säker skytten än är att det tog bredvid.

Eftersök på vildsvin och kron ställer extremt höga krav på oss! Hundarna behöver få massor av erfarenhet av både viltet och situationerna. Därför ska våra jaktbrukshundar eller specialister endast stå hos riktiga jägare med massor av jaktdagar och ambition att utveckla både hundar och sig själva. Jägare som längtar hem efter hemmets värme när det skymmer behöver inte rastypiska viltskarpa jaktbrukshundar. Det tär på både hundar, jägare och hem när verklighetens krav blir skoningslöst påtagliga. Vi får aldrig tulla på jaktetiken och respekten för viltet måste alltid stå främst när vi jagar.

Speak Your Mind

*