Spetsar bästa vildsvinshundarna???

Wild boar - Vildsvin (Sus scrofa), August 2008, Erik Jörgensen, (CC BY-NC-SA 3.0)

Wild boar – Vildsvin (Sus scrofa), August 2008, Erik Jörgensen, (CC BY-NC-SA 3.0)

Läser i senaste Svensk Jakt att spetsar är individuellt bättre vildsvinshundar än t.ex. wachtelhund, kopov och blandraser. Även tysk jaktterrier går bra mycket bättre än våra wachtelhundar. Detta är den bild jag försökt förmedla genom åren, alltså att det är den gängse uppfattningen ute bland jägarna i Sverige att wachtelhunden inte riktigt lever upp till epitetet vildsvinshund…

Ok, diplomtestet är ett uselt verktyg för att bedöma drivande/sprängande hundar och därför kommer alltid ställande hundar generellt prestera bättre. Vildsvinen blir lätt stillastående i hägnet vilket givetvis premierar hundar med ståndegenskaper. Bättre är då givetvis att använda SWK:s egna vildsvinsprov. Spetsar får ju gärna vara bättre ställande hundar än wachtelhundar. Bra så, men det som verkligen är beklämmande i sammanhanget är att tysk jaktterrier utklassar wachtelhund i hägntesterna. Tysk jaktterrier och wachtelhund har båda Rudolf Friess som fader och även om hundtypen och användningsområdet är olika är de jämförbara.

Inte ens svenska jägareförbundets riksjaktvårdskonsulent Daniel Lignés förmildrande politiskt korrekta bortförklaring att det beror på allround-avelns effekter kommer ifrån det faktum att både tysk jaktterrier och wachtelhund har i stort sett samma kravprofil som jaktbrukshundar… Lika träffsäker är Daniel Ligné när han formulerar problemets kärna ”ägaren säger att hunden jagar vildsvin, och det gör den säkert. Men då är den kanske stött av en annan hund eller en passkytt till exempel. Det är en helt annan sak när hunden (själv, reds.anm) ska in under en tät gran och resa en stor gris ur legan”. Istället för att vara överslätande borde Daniel ta oss i öret och peka på rasklubbarnas och uppfödarnas ansvar för jakten och jaktetiken som tydligt uttrycks i SJF: etiska riktlinjer för jakt och jaktträning med hund. Även Lars Schepler, ansvarig för provverksamheten på Boda uttrycker samma sak, dvs. att hundarna som underkänns vanligtvis inte vågar resa vildsvin när de är ensamma. ”Hunden klarar helt enkelt inte att arbeta självständigt med vildsvinen” säger Lars Schepler.

Så en problemformulering är nära till hands som belyser problemet och klarlägger bakgrund.

  • Alltför många av dagens wachtelhundar saknar förmågan att (vågar ej) självständigt resa vildsvin ur legan!

Alltså, enligt min erfarenhet finns det åtskilliga wachtelhundar med tillräcklig självtillit, mod och viltskärpa som ensamma reser stora svarta grisar ur legor och självständigt får fart på grisar som gjort värn i tätningar, vass eller liknande. Det är fantastiska hundar att jaga med! Problemet är bara att de börjar bli färre och färre. Eller att kanske skillnaden inom rasen är illavarslande stor… Jag är inte ensam om att ha pekat på att aveln med wachtelhund styrts felaktigt med för stort fokus på populationsdynamik och för lite på jaktliga (mentala) egenskaper. Fakta visar att vi behöver se över våra selektionsmodeller. Vi har idag fantastiska möjligheter till det genom SWK:s prov, medlemmarna lyssnar vanligtvis till rasklubbarnas rekommendationer och råd. Men det är rasklubbarnas innovativa arbete och handlingskraft som lägger grunden för det arbetet.

Genom olika analyser har vi hittat bakomliggande mentala egenskaper i jaktproven som vi tidigare bara kunde gissa. Avelsvärdering (DOGBASE) ger en mer träffsäker bild av hundarnas genotyp och faktoranalyser visar vilka bakomliggande mentala egenskaper av intresse man finner i de olika momenten. Verktygen finns för bättre och säkrare selektionsmodeller. Analyserna visar vilka förbättringar vi kan göra i jaktprovsregler och bedömningar för att ge uppfödarna bättre underlag för selektion. Jag vet att mycket arbete pågår både i SWK:s jaktprovskommité och avelskommité för att just hitta bättre selektionsmodeller och objektiva egenskapsbedömningar. Ibland går det för långsamt bara och då kommer man på efterkälken, precis som fakta visar genom resultaten i vildsvinshägnen på Boda och Agusa.

Comments

  1. Carl Berg says:

    Ja, som du säger så är det betydligt lättare för spetsraser att prestera i hägn. Jag har sett ett många spetsar som står och skäller mot granen. Och mycket riktigt så ligger det en gris där. Men det är när man som hundförare och/eller som skytt klampar in som grisen reser. Det är mest en markering som spetsen gör. För våra drivande hundar som skall rese dessa grisar krävs det så mycket mer. Dom måste in i granen för att lyfta grisen. Jag har själv Kopov och har haft det i många år. Jag vet att det är svårt, men man MÅSTE jaga in dom på gris först för att dom ska välja gris. Det är som vilken stövare som helst. Och jag har sett många wachtlar som är utmärkta gris hundar. Det handlar mycket på linjer och hur dom är injagade. Som sagt det är betydligt svårare att bedöma en drivande hund än en ställande.
    Calle

    • Jag håller med till 100%. Det krävs betydligt mer av en drivande hund som självständigt ska in och resa grisar. Därför är det så mycket viktigare att våra raser avlas med betoning på mod, boldness, självtillit eller vad man nu vill kalla det. Det krävs helt enkelt mer mod/orädsla hos en drivare/sprängare än hos en ställare (generellt). Därför är jag inte heller förvånad att det verkar som tyskterriern går bättre i hägnet då man avlar på mod och orädsla genom grytdelen. Det gäller att hitta en balans för självständighet, drevegenskaper och framåtanda för ”våra” raser.

Speak Your Mind

*