Legenders död…

Förlustkontot_FriessFick det mycket tråkiga beskedet att Vicco von der Gonzeburg avlidit av skadorna efter en vildsvinsjakt. Mina tankar går först och främst till Micke som förlorat den absolut bästa wachtelhund jag sett. Jag kan knappt tänka mig den saknaden efter en sådan hund. Micke är nu i mina ögon del av en högst exklusiv och liten klubb av förare som tagit fram och fört en legend. Det var heller ingen slump att Vicco hamnade där han hamnade…

När jag tänker att jag också en dag ska stå med tomt koppel och känna den enorma tomhet efter en hund som alltid gav allt, som aldrig vek ner sig och skapade osannolika situationer blir det extra påtagligt hur mycket den kravlösa aveln inom rasen dominerat se senaste årtiondena. Hundar som Vicco är svåra att hitta idag… Wachtelhunden har mer och mer blivit den allmänna jägarens hund, avlad på och för jaktprovens krav. De jägare och hundkarlar som omedgörligt selekterar på verklighetens krav är få och lever en undanskymd tillvaro ofta skild från föreningen.

När Rudolf Friess fick Donar vom Klosterhof skjuten till döds under en jakt, den absoluta bästa vildsvinshund och blivande prototyp för wachtelhunden som kanske lärde honom mest om wachtelhunden i vildsvinsjakten, hörde också de bästa jaktåren i hans liv till det förgångna. Aldrig igen fick Rudolf Friess uppleva en sådan hund i kopplet igen. Jag är oerhört rädd att även detta ska hända oss… Och som sagt, jag har sett en ansenlig mängd wachtelhundar. Jag citerar R. Friess den sista meningen ur boken Hatz Watz, avsnittet om Donars död ”med honom var också de 10 bästa jägaråren i mitt liv, åtminstone de hårdaste och intensivaste, förbi och försjunkna”

Comments

Speak Your Mind

*