Selektion för Prestation!

Hundavel, och därmed hundrasers utveckling, grundas på uppfödarnas val av avelsdjur samt på den användning som dessa får

Detta är inledningen på SKKs avelspolicy och den enkla följdfrågan blir då på vilka grunder uppfödarna väljer avelsdjur. Hur vill vi att våra uppfödare ska selektera? Vilka jaktprov används i selektionen? Vilka andra kriterier använder våra uppfödare för att finna bäst lämpade avelsdjur? Hur hade våra valpköpare önskat att vi selekterade och provade våra hundar? Vilka valpköpare vill vi ha? Vilka jägare behöver en rastypisk wachtelhund, m.a.o vilken användning vill vi att hundarna får? Och vad är då egentligen en rastypisk wachtelhund?

En central fråga är faktiskt vilken användning vill våra uppfödare att deras hundar får? Den klassiska slogan ”av jägare för jägare” har ju alla andra rasklubbar också anammat, så den känns lite urvattnad… Men vad menar jag?

I praktisk jakt och definitivt vid skarpa eftersök, på t.ex. vildsvin och kronvilt, krävs många gånger väldigt självständiga, uthålliga och skarpa arbeten där hundarna utsätts för synnerligen kraftiga belastningar. Det är också på och för dessa krav vi måste selektera våra avelsindivider! Vår ras kräver oerhört kunniga uppfödare med höga krav på hundarnas jaktliga och mentala egenskaper! Rasen behöver inte uppfödare som avlar på medelmåttor och som kommer med allsköns bortförklaringar för hundens slätstrukna provresultat. Utvärderingar av provresultaten ger för aveln viktig och för rasen avgörande information för ett antal essentiella jaktliga egenskaper, tillsammans med den användning hundarna får (alltså utvärderingen i praktisk jakt och på skarpa eftersök) läggs grunden för rasens utveckling! Ändamålsenliga, strategiska och tydliga avelskrav på egenskaper med bevisad påverkan på och avgörande betydelse för hundarnas brukbarhet och funktionsduglighet i rasens användningsområde är helt nödvändiga!

Avfångning Kronhind

Vorsteh avlivar skadad kronhind.

Något som saknas och är oklart för vår ras är definitionen på kriterier för användningsområdet. Wachtelhunden ska vara formbar och delvis kunna anpassas (utbildas och jagas in) för ägarens sätt att jaga. Användningsområdet och därmed också kriterierna för vad som är en bra hund blir väldigt brett, spretigt och öppet för subjektiva tolkningar. Formella avelskrav på t.ex. poäng, avelsvärde eller provstart kommer aldrig fånga hela bilden av den enskilda hunden och dess lämplighet som avelsdjur, dessa krav ska istället kvalitetssäkra specifika anlag och essentiella egenskaper som krävs för rasens användningsområde (kriterier för rasen) så oberoende som möjligt av hur hunden används/jagats in. Formella avelskrav är också en strategisk åtgärd för att få fram lämpliga och kunniga uppfödare! Ytterligare en oerhört viktig aspekt av avelskrav och jaktprov är att dessa ska vara utformade så att man enkelt kan bedriva genetiskt utbyte mellan separerade populationer. Rasens genetiska variation bestämmer till syvende och sist om denna kommer överleva på sikt. Vi hör ofta att jaktproven ska vara jämförbara mellan länder och då är det denna aspekt man tar hänsyn till.

Avancerad spårträning på hårda underlag för kraven i praktiken!

Avancerad spårträning på hårda underlag för kraven i praktiken!

Wachtelhunden är ingen trivial drivande hund… Det är en komplett jaktbrukshund med ett specialistanvändningsområde som kortdrivande skogsjakthund. Genom jaktproven och selektionen av avelsdjur har wachtelhunden med säkerhet helt unika arvsanlag som riskerar försvinna med andra prov och selektionsmodeller. Jag kan tycka att man generellt avlar på för låga kriterier vilket medfört att vi har fått både uppfödare och köpare som inte ger hundarna den användning som det är tänkt. Aveln domineras av uppfödare med andra selektionskriterier än de som använder hundarna som det är tänkt. För att kvalitetssäkra rasen som helhet men även enskilda parningar behövs avelskriterier. Att hundarna bevisat att de har utmärkta eller mycket bra jaktliga anlag och rastypiska egenskaper genom jaktprovsresultaten eller avelsvärdering säkerställer att olämpliga individer inte går i avel. Detta kräver i dagsläget flexibla och ändamålsenliga jaktprovsregler och utvärderingar av hundarna.

En princip som måste efterlevas är att rasen ska avlas efter höga kriterier! Det går alltid att medelst dressyr, kontaktträning och kontrollerad injagning att dämpa drevtider och självständighet. Det omvända är en omöjlighet. Dessutom verkar starka krafter på våra domesticerade hundar vars effekter måste hindras genom att hundarna får den användning som är tänkt och sedan selekteras på de ”vuxna” egenskaper som krävs i praktisk jakt!

Hedwig vom Wildererstein med grävling.

Hedwig vom Wildererstein med grävling.

Det måste finnas tydliga kopplingar mellan bedömning, avelskriterier och de krav hundarna ställs inför i praktiskt bruk. Som jag skrivit innan, proven ger ganska smal information om jaktliga anlag och egenskaper som är utmärkande för hundtypen. Med fler provstarter får man också mer information om hunden. Kombinerat med avelsvärderingar får man en hygglig bild av hundens jaktliga egenskaper. Vi vet ganska mycket om ärftligheten i dessa egenskaper. Krasst kan man säga att om man tittar på medelpoängen på UKL och sambanden mellan UKL och skogsproven så har vi generellt hundar som söker väldigt kort, bryter drev omotiverat och har ett något löst skall. Det som är verkligen är provocerande är hur höga poäng som generellt krävs på UKL för att hundarna senare ska prestera sökrundor över 5 minuter och drevtider över 10 minuter. Självklart förekommer undantag… Men med ett öppnare provsystem där hundarna har möjlighet att revanschera sig är detta ett mindre problem.

Hur vill vi att de jägare som köper, brukar och föder upp wachtelhund använder sina hundar? Ska de vara nöjda med en hund som söker 1-3 minuter och jagar runt 5 minuter? Är det denna bilden vi vill ge jägarkåren i Sverige? För så är det nämligen… Tidigare sa vi alltid att wachtelhunden inte behövde och skulle marknadsföras i medier, tidningar och på mässor. Hundarna skulle marknadsföra sig själva i jakten och de jägare med behov av en rastypisk wachtel skulle därmed attraheras av rasen. Idag marknadsför vi generellt wachtelhunden i jakten, genom genomsnittshunden, som en tragisk stövelputsare med korta förföljanden. Således fångar vi de jägare som också vill använda hunden på detta sätt och vi hamnar i ett moment 22…

Jaktproven är det viktigaste instrument vi har för att bevara rastypen och att säkra att hundarna får den användning och följaktligen utveckling som krävs för den praktiska jakten. Det finns definitivt riktigt bra wachtelhundar som avlas av och för jägare som använder dessa som det är tänkt. Men jag tror tyvärr att dessa är i minoritet. Utvecklingen av rasen i Sverige och i förlängningen ett kvalitetshöjande utbyte med Tyskland stoppas effektivt med avsaknaden av krav på prestation.

Jag har inte ens tagit upp grisjakten eller behovet av skärpa hos hundarna i texten. Hur status är för dessa egenskaper följer troligtvis ovan resonemang med tillägget att det troligtvis är ännu värre…

Comments

Speak Your Mind

*