Träningshelg – Hårda Spår

Robert med Bergfeld Blod. Spårarbete på löparbana.

Robert med Bergfeld Blod. Spårarbete på löparbana.

I helgen var de två avslutande dagarna i kursen hårda spår, som arrangerats av Marys Hund i Kungsängen tillsammans med Tobias Gustavsson på SWDI. Denna helgen hade vi Tobias nere som instruktör. Avancerat, lärorikt, utmanande och nödvändigt!!!

Målet med eftersöksträningen är att kunna använda hundarna på eftersök som de har individuell kapacitet att klara av efter gedigen och noggrann träning! Det gäller att ge dom rätt förutsättningar om de ska nå sin fulla potential. Spårarbetet är A och O vid eftersök, min filosofie är att alltid spåra till sista sårlega eller då man får kontakt. Först då släpper man hunden/hundarna för att få stopp på undflyende vilt. Även efter ett släpp av lös eftersökshund behöver man ibland fortsätta spårarbetet och det kräver mycket av både hund och förare.

En rastypisk wachtelhund är vanligtvis en specialist i rollen som kortdrivande skogsjakthund. Som apportör ska den utföra topp-prestationer i vatten, och vara en pålitlig apportör på land. Wachtelhunden lämpar sig mycket bra som spårhund, då den enligt rasstandarden skall ha en bra näsa, vara spårvillig och spårsäker.  Det sägs vara särskilt viktigt att tidigt utveckla och träna en skogsjakthund att kontrollerat följa spår i lina. Detta lägger grunden för senare mer avancerad träning på blodspår och ökar sannolikheten att hunden inte växlar över från att följa skadat vilt till färskare vittring. Detta är ett stort problem för de flesta som använder sina hundar primärt som kortdrivande skogsjakthund och vid behov som eftersökshund.

Huvudproblemet med ”allround-hunden” är att hundarnas motivation att följa färska spår ofta överstiger viljan att följa ett äldre spår. Detta är vanligt då en hund som det skjutits vilt för under drevjakt och liknande fått massor av belöning och beteendet ”självförstärks” kontinuerligt. Alltså är det oerhört viktigt att tidigt prägla och lära valpen och unghunden att spåra och belöna arbetet ”att följa konstlade spår med låg näsa” maximalt om man senare vill kunna använda hunden som spårhund på skadat vilt! Att börja jaga med hunden innan man befäst spårarbetet och tekniken att noggrant följa ”svåra” spår i lång lina är att göra det onödigt svårt för sig.

Bytesmedvetna skarpa hundar belönas maximalt av att få avsluta jakten vid ”sitt” fällda vilt, detta kan också utnyttjas i den unga hundens eftersöksutbildning. Gå bara på de eftersök där du vet att unghunden kommer lyckas, dödsök t.ex. Om den unga bytesmedvetna hunden får vara med vid lämpliga avslut skapar man riktigt bra förutsättningar att lyckas få fram en fungerande eftersökshund! På vildsvin och kronvilt krävs många gånger väldigt självständiga, uthålliga och skarpa avslut när man tvingas släppa hunden när viltet går ur sårlegan. Det är också på och för dessa krav vi måste selektera våra avelsindivider! Vår ras kräver oerhört kunniga och jaktligt aktiva uppfödare med höga krav på hundarnas jaktliga och mentala egenskaper! Rasen behöver inte uppfödare som jagar med och avlar på medelmåttor och som dessutom kommer med allsköns bortförklaringar för hundens slätstrukna provresultat. Det är viktigare än så!

Varför Hårda Spår?

Helt enkelt för att lära in ett noggrant spårbeteende. Ju noggrannare en hund spårar desto bättre i regel blir den som praktisk eftersökshund. På hårda underlag blir spåret mycket svårare att följa och hunden måste lära sig att använda den tekniken vi eftersträvar. Allt bygger på skickligheten hos föraren, belöna rätt beteende i precis rätt ögonblick, hitta hundens motivation och förarens träningsdisciplin.

SWDI_bok_framsidaAtt lägga spår på asfalt eller betong innebär att hunden inte kommer kunna ta hjälp av någon krossad vegetation för att följa spåret. Sannolikheten ökar då för att hunden ska använda sig av personens individdoft, och inget annat. Man följer en stegringsplan, som återfinns i boken ”Spårhunden och lukterna”.

När hunden behärskar hårda spår, vinklar, äldre spår, längre spår och spår lagda av en annan individ än man själv går man successivt över att spåra på varierande underlag med bibehållen spårningsteknik! Om man har en eftersökshund lägger man också in markeringar av päls, köttbitar etc. från vilt. Dessa ska hunden frysmarkera. Man lägger också till ett element av vilt i spåren relativt fort. Detta för att hunden inte ska bli alltför präglad på personspår. Man kan t.ex. dutta en liten skinnbit i spåret, spraya med kontaminerat vatten och givetvis lägga ut belöningsmarkeringar av vilt.

Variation är ett nyckelord och slumpmässiga belöningar som lägger grunden för en effektiv inlärning. Beteenden som är slumpmässigt belönande sitter hårdare i hundens huvud och är svåra att släcka ut. Fenomenet kallas PREE och rätt använt kan metoden göra hunden väldigt uthållig i spårarbetet!

Hoppas ni fått lite inspiration att lägga lite spår och träna hundarna! Oavsett hur ni väljer att träna är spårträningen central i wachtelhundens utbildning! En tumregel som gäller vid alla spårinlärningsmodeller är att sätta upp kriterier för vad du tillåter hunden göra under spårningen. Alltså hur långt från spårkärnan du tillåter hunden att nosa. Belöna rikligt med favoriter för hunden, dragkamp, färskfoder, korvbitar eller viltdelar.

Lycka till med spårträningen!

Comments

Speak Your Mind

*