Hundfilosofie

Inledning

Kapital Hayn

A och O för mig är att hundarna ska klara de uppgifter de ställs inför i den praktiska jakten. Om det är ett eftersök på en benskjuten gris, en bukskjuten kron som går i vatten, ett spårarbete på en dov, avfångning av en påskjuten räv eller att prestera drevarbeten under klövviltjakter så ska hundarna prestera! Det är höga krav, men det är de faktiska kraven vi ställs för i jakten och vi måste ta vårt ansvar!

Jaktetiken kommer alltid i första rummet och för att denna ska efterlevas krävs i många situationer absolut tillförlitliga jaktbrukshundar med riktig viltskärpa, solojagande individer och dessutom kunniga/proffsiga hundförare. Man skall alltså avla för behoven som ställs i den krassa verkligheten och inte vad söndagsjägaren eller hobbyuppfödaren önskar. Det finns inga ”quick fixes” i avelsarbetet, bara enträget arbete och hård selektion. Att avla på hundar för att de är enkla i hemmet, allmänt älskvärda eller alltid kommer tillbaka till föraren lagom till hemfärd är inga kriterier för avelsselektion.

Avfångning KronhindRastypiska wachtelhundar och andra jaktbrukshundar ska vara i händerna på de jägare som har behov av rastypiska individer i tuff och krävande jaktutövning. Söndagsjägare, tillfällighetsjägare och hundsportare ska hålla enklare hundtyper. Wachtelhunden är den aktive skogsjägarens hund, yrkesjägaren och många gånger eftersöksjägaren. Det är alltid ett fördärv för en ras när denne blir populär för allmänheten, kraven sänks, pengar ska tjänas och förenklingar skapas av mindre kunniga uppfödare vad gäller egenskaper för avelsdjuren! Snabbt avlas det på medelmåttor och skadan är skedd! Det tar lång tid att åter bygga upp det genetiska material som krävs i påfrestande jaktsituationer. Rasklubben har ett enormt ansvar, att styra, formulera konkreta mål och i möjligaste mån reglera aveln mot rastypiska hundar! Dessutom måste man ta hänsyn till hälsa och genetisk variation. Kärnan som måste förstås är följande formuleringar av Jägareförbundet och SKK:

  • Svenska Jägareförbundets etiska riktlinjer för jakt och jaktträning med hund – citat
    • “Ras och specialhundklubbarnas jaktprov är ett mycket viktigt redskap för aveln och framtagandet av ändamålsenliga och lämpliga jakthundar”
  • SKK stadgar samt avelspolicy – citat
    • §1 Mål – “främja avel av (…) jaktligt fullgoda rashundar”
    • “hundavel och därmed hundrasers utveckling grundas på uppfödarnas val av avelsdjur samt på den användning som dessa får”

Tolkningen av ovan lämnar jag till er att själva fundera över och vad det innebär. Men det borde stå utom allt tvivel att sambandet mellan jaktprov, praktisk användning, selektion, jaktetiken och uppfödarnas ansvar är starkt. Kraven ska ställas på uppfödarna att de endast använder de bästa individerna i rasen. De bästa grundat på rasstandarden, avelsvärden och användningen i den praktiska jakten. Vidare innebär det att någon som inte nyttjar samt provar sina hundar och granskar dessa enligt rastypen och dess selektions-/utvärderingskriterier aldrig någonsin kan bli en seriös uppfödare!

Skogsjakthunden

Kora_SpetshjortWachtelhunden är en solojagande skogsjakthund ägnad för arbetet före skottet på klövvilt i större sammanhängande skogsområden, samt för eftersöksarbete på mindre rovvilt, klövvilt och småviltet.  Klövviltstammarnas ökning och småviltets tillbakagång under 1900-talet har dock skapat en något ändrad kravspecifikation för dagens wachtelhund. Fortfarande efterfrågas en bra näsa, viltskärpan, det självständiga söket med den utpräglade viljan att finna vilt och mottagligheten för dressyr. En bra näsa är en förutsättning för eftersöksarbetet i lång lina där arbetet med låg näsa, mycket spårvilja och koncentration är eviga grundläggande krav för att hundarna ska prestera. Tillsammans med viltskärpan bildar detta en helhet för att kunna utföra kvalificerade eftersök på klövvilt. Att wachtelhunden är mottaglig för dressyr och förarens påverkan är mycket viktigt. Eftersom vi använder hundar som jobbar ensamma långt ifrån föraren, är det viktigt att hunden förstår att den ändå jagar tillsammans med föraren och t.ex. avbryter jakten ändamålsenligt.

Viltskärpa och Boldness

Stor viltskärpa och boldness är nödvändig vid majoriteten av eftersök på klövvilt och rovvilt där viltet fortfarande har förmåga att fly undan eller försvara sig. Att avliva, hålla fast eller skarpt binda vilt på plats som har förmågan att försvara sig ställer extremt höga krav på hundarna. Det är enligt dessa krav vi ska utforma regelverk för att bedöma och avla på wachtelhunden.

Vildsvinsstammen är den viltstam som växer snabbast och det finns inget i dagsläget som tyder på att trenden skulle vända. Vildsvinen måste jagas hårt, men jaktetiken får aldrig åsidosättas och ska alltid stå i fokus! Vi avlar endast på de individer som har utpräglade mentala egenskaper som sprängare och kortdrivare på vildsvin. Veka hundar eller hundar som visar för mycket ”jaktförstånd” eller respekt på vildsvin hör inte hemma i aveln. Våra andra hjortvilt växer också numerärt och är lokalt ett jaktligt viktigare vilt än t.ex. rådjur och älgen. framförallt är det för min egen jakt på kronvilt jag behöver hundar. Vid denna jakt krävs hundar som jagar uthålligt på detta svårjagade vilt och som inte backar på svåra eftersök.

Hayn_Gerd_und_GrafAtt denna utveckling skulle vända är osannolikt. Fortfarande är dock vilttillgången på vissa håll otillräcklig för ett berättigande att enbart förorda användandet av kortdrivande skogsjakthundar för att effektivisera jakten och viltförvaltningen. Jägare som mestadels jagar rådjur, hare och lite älg bör titta sig om efter en enklare ras. Vidare finns det undersökningar som visar hur stora markytor wachtelhunden och andra kortdrivare kräver och klarar av att söka igenom, samt hur jakten bäst läggs upp, för att hundarna ska jaga självständigt och inte jaga på samma vilt. Men detta kräver att det finns tillräcklig mängd vilt i terrängen. Ju sämre vilttillgången är desto större är risken att hundarna kommer ihop och jagar på samma vilt. Att hundarna har anlag för att bli solojagande individer är centralt i detta sammanhang. Wachtelhundens plats är i marker där vilttillgången är god och det finns förutsättningar att hunden fullt ut kan jaga enligt rastyp, vilket betyder att det krävs större skogsområden eller sammanhängande tätnings- eller vasskomplex i det brutna skogslandskapet för att jakten med självständiga och vidsökta kortdrivande skogsjakthundar ska kunna bedrivas ändamålsenligt.

Fredrik Andersson, Härnö Gård 2013-01-02