Jakthundsutbildning! Del 2 – Metoder!

Björkvik_20130105_4

Att behärska sig när det står ett 100-tal dovvilt framför nosen är inte lätt…

Mjuka och Hårda Metoder

Det har under en längre tid diskuterats flitigt i hundvärlden kring dessa metoder. Med mjuka metoder menas vanligtvis att enbart använda belöning och utebliven belöning, i denna regim används aldrig korrigeringar. Hårda metoder är bestraffningsorienterat, man lär in färdigheter genom korrigeringar. Koppelryck, fysisk handpåläggning och tvång är ord som ofta förknippas med hårda metoder.

Hur gärna vi än hade velat att det gick att resonera eller tillämpa demokratiska spelregler med vår jaktkamrat är och förblir hunden en egoist och ekonom, d.v.s den agerar utifrån vad den själv vinner mest på i situationen! Men! Förbud, dominans och rangordning är ord som känns lite förlegade efter man satt sig in i den senaste forskningen. Sammanfattningsvis pekar forskningen mot att belöningsorienterade metoder fungerar bäst vid inlärning, ur flera perspektiv och inte bara på hur duktiga de blir på färdigheterna. Hundarna fungerar bäst om de är trygga och får samarbeta med medlemmar ur sin familjegrupp (familjegrupp är ett bättre ord och förklarar hundars sociala liv bättre än ordet flock). Bestämmande över andra familjemedlemmar sker när en äldre individ hävdar förtur över någon resurs gentemot någon yngre familjemedlem. Men förtursordningen kan variera i olika situationer. Så vissa hundar bestämmer alltså över andra hundar för att få sin vilja igenom. Hundar med mycket egen vilja är förstås svårare att föra och träna än andra hundar. Vi avlar (eller borde göra det) för övrigt mycket på egen vilja vilket också gör att t.ex. rastypiska wachtelhundar upplevs som svåra och ofta inte rekommenderas som förstahundar.

Jag tycker diskussionen om hårda och mjuka metoder är passé! Idag ska vi basera vår hundträning på vetenskapliga underbyggda metoder med hög etik! Detta innebär att vi så långt som möjligt använder oss av positiv förstärkning och negativ bestraffning (något trevligt försvinner) när vi lär hunden färdigheter. Internationellt sett har träningsmetoderna förändrats ganska radikalt, man har anammat aktuellt forskning och ersatt den traditionella träningen med mer belöningsorienterad träning. Resultaten visar tydligt att dessa träningsmetoder också är mer framgångsrika. Men mjuka och hårda metoder utesluter inte varandra, de kan kombineras för bästa resultat. Detta visar forskningen också! Men vi måste använda positiv bestraffning och negativ förstärkning (obehag tas bort) så humant som och intelligent som möjligt, dessutom alltid anpassat till specifik hundindivid.

Problemet – Inneboende belöningar!

Hedwig vom Wildererstein

Att få ge sig iväg och jaga en färsk harlöpa är oerhört belönande för en jakthund!

Självförstärkande beteenden är aktiviteter som hundarna älskar att göra och är belönande i sig själva för hunden. Våra hundar älskar att jaga, de är avlade att ha en mycket hög inneboende motivation att med låg näsa söka och följa vittring. De skall också vara självständiga, robusta och tuffa, ha stor självtillit, vara hårda i psyket och fulla med energi! Alltså, det mest belönande för våra hundar är att få lämna föraren och ge sig iväg och jaga ett byte alldeles för sig själv!

De belöningar vi har att komma med är matbelöningar, sociala belöningar och lek. Min åsikt är att matbelöningar och lekbelöningar är effektivare än de sociala… I början på vår träning i störningsfria miljöer fungerar dessa belöningar mycket bra och det ska vi utnyttja! Men väl ute i stimulirika miljöer kommer vi få problem med att konkurrera med hundens inneboende belöningssystem. Se hunden som ekonom och egoist, den gör alltid vad som ger mest/störst belöning för den själv. Mer om belöningsbaserad träning snart…

Jag måste tyvärr inflika här att långt ifrån alla jaktbrukshundar har dessa egenskaper som nämns ovan. Om hunden är något osjälvständig, lite vek och måttligt intresserad av jakt så kommer de självförstärkande beteendena inte konkurrera med förarens belöningsrepertoar! Dessa hundar kommer alltid att välja samarbete med föraren framför att företa sig något på egen hand. Men en rastypisk wachtelhunden t.ex. ska ha mycket egen vilja och jaktlust vilket ofta gör den till en svårförd hund. Det är dessa individer som vi vill se välförda, korrekt injagade och helst på jaktprov! Det är hundarna som ligger på gränsen till för mycket som vi vill ha och kunna kontrollera! Att föra och jaga kontrollerat med en komplett jaktidiot och utnyttja hundens alla bruks- och jaktegenskaper optimalt är för många av oss den absoluta kulmen i jägarlivet! Det är där jag vill lägga ribban och jag tror att vägen dit är genom samarbete med hunden, positiva träningsmetoder (belöningsbaserad träning) och en human bestämmanderoll.

Mer om Bestämmanderollen och Belöningsbaserad träning i kommande inlägg…

Speak Your Mind

*